→ Utställningar
Hjärnan är inte så noga med
att skilja på verklighet och fantasi.
Att leka är en konst.
Konst är en lek med form och färg.
E&M på barnboksfestival
En helg i augusti 2023 fanns det läslust på Glassbaren i Rönninge. Den ideella föreningen"Mitt Forum" arrangerade en barnboksfestival där författare, illustratörer, bibliotekarier, pedagoger och läsare kunde mötas. Och framför allt läslustiga barn.
E&M
På festivalen dök det plötsligt upp en skattkista och ett par konstverk.
- Vi är en duo över generationsgränserna, sade utställaren som visade sig vara en Morfar - i duon E&M.
- Vi fantiserar ihop, sade Morfar.
Lek är liv
En sann saga av E&M
Elias och Morfar har alltid pratat med varandra. Och lekt. Med tiden även – ordlekt. Verklighet och fantasi. Allvar och humor. Alltid blandat i proportion till sinnesstämning. Att ha tid. Att vara närvarande. Olika åldrar – samma lek – delad glädje.
Fantasi gör sagan verklig
När Elias sov över hos Mormor och Morfar, läste Morfar alltid några sagor innan det var dags att sova. Corona-epedemin satte stopp för sådana övernattningar. Därmed blev det heller inga sagor lästa i skymningen.
Då fick Morfar en idé. Om Elias inte kan komma till sagostunden, så får väl sagorna komma till Elias. Därför författade Morfar några egna sagor. Sedan skrev han ut dem på datorn och skickade hem dem till Elias.
”Kanalpiraterna” är en av de sagorna. Den handlar om en skatt med tre stenar som har magiska krafter.
Morfar snickrade en skattkista till stenarna också. På ett gulnat papper stod:
Den som håller den svarta stenen i sin hand tänker lättare på omöjliga saker.
Den som håller den vita stenen tänker lättare på möjliga saker.
Den som håller den gråa stenen tänker lättare på roliga saker.
De tre stenarna tävlar om att hamna i en människas hand.
Änglaben
Efter epedemin kunde Elias åter hälsa på hemma hos mormor och morfar. Då hittade Elias Morfars förråd av gem och påsnitar. Han samlade ihop en stor mängd av båda sorterna. Och sade hemlighetsfullt att han skulle göra en grej. Elias berättade att mormor kallade påsnitarna för änglaben.
Några dagar senare fick Morfar ett foto i mobilen. Det var en läcker skulptur uppbyggd av änglaben.
Morfar kunde inte avgöra om det var dansande svampar eller ett regnmoln med paraply...
– Det är svårt att göra en staty av änglabenen, utan att den faller ihop. Elias, använde du lim?
– Nej, vill du veta hur jag gjorde? Jag klämde åt dom.
Gem
Skulpturen med änglaben inspirerade Morfar att genast bygga en skulptur av gem – toppad med ett änglaben. Blev det en korthalsad giraff...
Hur gick det här till då?
Frågar man Morfar så handlade det om att skapa en arena för kreativitetsprocessen i en tillåtande atmosfär. Och sedan teama upp tvärs över generationsgränserna där inspirationen flöt i ett dubbelriktat flöde.
Där avbryter Elias och sammanfattar
– Vi lekte. Det var kul. Sen gick vi ut och sparkade boll.