→ Utställningar
Idé-ateljé i sommarhagen.
Matöverflödets gissel.
Lantlig elegans.
Bortom anpassning.
Ett musikstycke uppåt väggarna.
Såsom svalorna.
Lantlig charm - Ateljévisning
Vi får möta konstnären Gusten Wolphram i hans sommarateljé.
Där går konstnären barfota i grönskan och låter växtkraften strömma in i fotsulorna.
Dofterna, färgerna och humlorna har både en lugnande och inspirerande inverkan på konstnärssjälen.
- Jag har byggt denna idé-ateljé för att sinnligt stimulera de konstnärliga stråken i min gärning, säger Gusten medan en klöverblomma letar sig upp mellan lilltån och ringtån.
Den luftiga ateljén har också lett till prövandet av några nya eller säg komplementära utforskanden av det enkla. Det vardagliga blir synliggjort.
- Det sköna träder fram i de ting, som vi har runt oss hela tiden, viskar Gusten medan en rödhake nyfiket studerar den vajande klöverblomman vid hans fötter. Jag har tagit readymade-konceptet till alldaglighetens marker. Kalla det folkligt, kalla det nykonstnärligt, men medge att det är lättnjutet.
Interiörer och verk
Matöverflödets gissel fångat som en socialkritisk blinkning i en skala som gör liknelsen överskådlig.
Lantlig elegans använder två välkända ikoner: kruka och fluga. Land och stad. Fluga på landet är något annat än fluga på en festklädd herre. Så enkla ikoner men kombinerade blir de tvetydiga, diffusa och associationsrika.
Bortom anpassning påminner oss om att allt är inte ivriga rotskott och gröna skogar. Det finns ett allvar och ett motstånd i tillvaron också. När en hästsko har öppningen neråt kan lyckan rinna ut. Men den kan fångas i en erfarenhet.
Ett musikstycke uppåt väggarna lägger beslag på en fönsterbänk och vill se nya vyer genom fönstret.
Såsom svalorna är en målning i vardande där musiken såsom svalorna flyger med rytmiska vingslag.
Utsträckt verklighet
Musiken, som längtade ut genom fönstret, födde idén att utvidga ateljén - att låta den växa utanför väggarna, utanför ramarna. Platsspecifika verk är ju en etablerad konstriktning där miljön inkluderas i verket och med företrädare som Robert Smithson, Sol LeWitt och Christo.
- Då talar vi inte om spaljékonst och trädgårdstomtar, förklarar Gusten med en välslipad sekatör i handen, utan mer om landskapsarkitektur med inneboende förändring, där naturen skänker dynamik till verket på så kallad naturlig väg.
- Och inte nog med det, vi kombinerar estetiken med ett folkhälsoperspektiv, spinner Gusten vidare. Vi klipper gräsinstallationer. Alla ska med. Vi trampar utomjordiska mönster i klöveråkern. Alla ska skapa. Vi bygger böljande kullar av halm och naturlig hästgödsel. Alla ska lukta. Inga kemikaler utan naturligt växande darrgräs som vågformer och staket med ståltrådar som notlinjer. Bollen är rund och den är i rullning...
Sedan går Gusten ut på gräsplanen, sparkar till bollen och fäster tre tistelkapslar på staketet som ett durackord. En koltrast drillar genast ackordet i ett arpeggio. Pastoralsviten är påbörjad.
