Galleri FrausOculi

Galleri
FrausOculi

Lignumkören

Det började med en duo

Lignella gnolade medan hon tänkte, medan hon diskade och medan hon väntade på bussen. Det spred upprymdhet. Det var som om en bubbla av livsglädje sakta snurrade runt henne.

Lignus tyckte om att lyssna på musik. Tonerna kunde göra teater och film av hans känslor. Och omvänt, ansåg Lignus, kunde han berätta om sina känslor och tankar när han spelade ett instrument eller sjöng.

Det var lätt att lägga märke till Lignella, eftersom hon nynnade så glatt var hon än befann sig. Lignus var en av många som gärna ville vara i Lignellas muntra närhet. En dag vid busshållplatsen fick han chansen att berätta för henne att han själv gärna sjöng i duschen och i gångtunnlar. Efter en stunds samtal om sång och toner, föreslog Lignella att de skulle sjunga tillsammans på en kulle i parken.

Men först behövde de öva. De bestämde att träffas nästa eftermiddag i en gångtunnel där de kunde sjunga lite ostörda med fin akustik. De träffades flera gånger i den där gångtunneln. Övningarna gick bra. De kom överens om ett par sånger som passade att sjunga på en kullen i parken.

Sång i gångtunnel

Lignus och Lignella (till höger) övade att sjunga tillsammans i en gångtunnel.