→ Utställningar
Skalan kan skapa uppmärksamhet.
Stort verk eller liten skulptör?
Minimaler är inte de breda stämjärnens konstart.
Skala
Större eller mindre än normalt
När skulptören Robert Smithson gjorde en spiral av jordmassor i sjön "Great Salt Lake" 1970 och kallade det "the spiral jetty",
så var det storleken på jordvallarna som gjorde verket till konst. Han kallade konstformen för "land art".
Om han hade gjort en lerspiral hemma i bäcken hade det varit svårt att få den att accepteras som konst.
När konstnären Claes Oldenburg fick placera en klädnypa i stål, 14 meter hög, i Philadelphia 1976, blev den ett konstverk.
Även den turkiske konstnären Mehmet Ali Uysal har gjort en klädnypa. Den är 11 meter hög i limträ och står i Umeå sedan 2013.
När konstnärsparet Christo och Jeanne-Claude klädde in bron Pont Neuf i Paris 1985 med tyg blev det ett konstverk, mycket beroende på storleken.
Husfasader kläs in dagligen i alla städer när de ska renoveras utan att bilderna hamnar i konsttidskrifter eller recenceras på kultursidor.
“The project is teasing society.
All this energy is put to a fantastic irrational purpose,
and that is the essence of the work”
Christo
När konstnären Tom Friedman "mejslade" fram ett självporträtt i en huvudvärkstablett 1994 blev det konst.
När verken är så små att man måste veta var de är för att upptäcka dem, närmar man sig en gräns: osynlig konst. Eller också är det där den konceptuella konsten börjar...
Verkligheten ställer krav
Att skala ett fysiskt föremål är inte bara fråga om att öka eller minska längden eller höjden
och tro att man får ett så pass avvikande föremål att det kan kallas konst.
När man gör längden dubbelt så stor, så blir ytan fyra gånger så stor för att bevara proportionerna. Och volymen blir åtta gånger så stor.
Skalning introducerar alltså icke-linjära effekter.
Det påverkar objektets hållfasthet på ett komplicerat sätt.
Lårbenet från en gorilla är både absolut och relativt tjockare än ett lårben från en mindre apa.
Det syns tydligt när man skalar ner gorillans ben till samma längd som den lilla apans lårben.
Om gorillan är dubbelt så lång som den lilla apan, behöver gorillans lårben bära åtta gånger så mycket vikt.
Vid skalning har då lårbenets tvärsnittsyta ökat fyra gånger.
Det räcker inte för att bära åtta gångers viktökning, så lårbenets tjocklek måste öka ännu mer.
Samma sak händer naturligtvis med konstverk som skalas upp - även om den bärande delen inte är ett lårben.
För att det uppskalade verket ska hålla upp sin egen vikt, måste bärande delar ökas mer än proportionellt.
Eller också måste materialet bytas till ett med högre hållfasthet.
En elefants ben är helt annorlunda uppbyggt än myrans. Elefanten har ett inre skelett.
Myran har ett exoskelett, det vill säga ett yttre skelett.
Myrbenets rörkonstruktion skulle helt enkelt inte kunna kunna skalas upp och bära elefantens tyngd, i alla fall inte med bibehållen biologisk dynamik.
Gravitationen påverkar fler aspekter än tyngden.
Svängningstiden hos en pendel är beroende av pendelns längd, inte dess massa.
Ett myrben kan alltså röras mycket fortare än ett giraffben.
Dessutom skalas svängningstiden olinjärt med längden: T = 2 * pi * roten ur (l/g).
Så om man skalar ner ett pendelur, måste alltså pendeln uppta en större andel av urets höjd - annars går klockan fel.
Svängningstiden kan visserligen minskas med muskelkraft, men för det åtgår energi.
Och pendeln utsätts då för större krafter, så mer material måste tillföras för att öka hållfastheten.
Atomer är atomer - även i monumentala verk
Varje material har en viss struktur och textur. De ändras ju inte när man skalar måtten hos ett föremål.
Om man skalar ner måtten på en trästol, så kommer till slut sitsen att bestå av en enda tunn årsring eller fiber.
Och de har inte speciellt hög hållfasthet.
Om man skalar ner ett textilt verk så består en halsduk till slut av en enda tråd.
Fysiken sätter en gräns neråt. De minsta måtten är ungefär 10-35 meter, 10-43 sekunder och 10-8 kilogram.
Det var forskaren Max Planck som räknade fram dessa värden.
Han konstaterade sedan att de "kommer att behålla sin mening för alla tider och alla civilisationer, även extraterrestra, och kan därför betecknas som naturliga enheter".
Skalar man litet till så uppnår man vakuum...
Varning - konstverk!
För konst tillkommer också aspekten produktsäkerhet när man skalar verk.
Besökarens barn kan stoppa Tom Friedmans huvudvärkstablett i munnen.
En 17 centimeter hög stenpelare som faller omkull är inte en farlig händelse,
men en fallande 270 centimeter marmorstaty är värre än än elefant som vänder sig i glasbutiken.
En normal gungstol kan klämma tårna på en närgången betraktare, men en monumental gungstol kan mosa en halv skolklass.
Allting är relativt
Vi använder omgivningen för att bedöma ett föremåls storlek. Omgivningen blir en referens mot vilket föremålet jämförs.
Erfarenheten av hur stora föremål normalt är utgör en viktig del av vår verklighetsuppfattning - speciellt när vi möter nya föremål.
Konstnärer kan placera ett föremål med naturlig storlek i en skalad omgiving.
Om föremålet är bekant, ser betraktaren föremålet i "ett nytt ljus". Om föremålet är obekant, kan oväntade reaktioner uppstå.
Avstånd till verket har betydelse. Om betraktaren står nära ett monumentalt verk kan det bli "osynligt".
Då ser hon inte skogen för alla träd.
Likadant är det med perspektiv. Att se ett föremål underifrån kan vara en ovanlig betrakningsvinkel.
Den kan göra att betraktaren uppfattar föremålet större än vad det är.
Eller till och med överraska betraktaren med en tidagre ej sedd vy som gör föremålet obekant för betaktaren.
Begreppet skala använder vi när vi jämför hela objekt med varandra.
När vi jämför delar i ett och samma objekt använder vi begreppet proportion.
Storlek är de fysiska måtten hos ett objekt.