→ Utställningar
→ Den stora boken
”Size determines an object,
but scale determines art.”
Robert Smithson
Samtal medan sagan författades
Sagan i den stora boken behövde skrivas och tecknas innan den kunde läsas. Att skapandet var kreativt kan anas från följande glimtar ur konversationen mellan författarna, tecknarna och Sago-coachen.
Samtal runt den stora boken
– Det ser ju ut som en riktig bok, sade en besökare. Riktigt hantverk, inte limbunden utan inbunden. Helt enkelt en kvalitetsbok.
– Visst har du författarambitioner! sa sago-coachen till besökare som passerade den stora boken. Då har du chansen att skriva en mening här och därmed har du debuterat. Dessutom får du förmånen att välja färg på din text.
Solen slocknade, skrev någon.
– Vi behöver måla en hel sida svart, sade sago-coachen. Men vi har inte tillräckligt många pennor med svart färg. Ska vi hälla kaffe över sidan?
- Nä, sa författaren.
– Skriv gärna en mening! sade sago-coachen.
– Javisst, sade den blivande författaren.
– Blev den bra?
– Jepp, en kvalitetshöjning.
– Åh!
– Bläddra i boken så får du massor med inspiration att fortsätta, sade sago-coachen.
Personen bläddrade och skrev sedan sitt bidrag mellan två andra bidrag.
– Det kallar jag ett anarkistiskt författande, sa sago-coachen. Fortsätt gärna.
– Vill du skriva något? frågade sagocoachen.
– Jag känner mig helt tom.
– Jamen, då lämnar vi denna sida tom, så beskriver den till fullo din känsla.
– Va, vänta, nu kom jag på något, sade hon och skrev en mening om tomhet.
– Om du nu kan skriva något så här tänkvärt, när du känner dig tom, vad skulle du då kunna skriva när du känner dig inspirerad?
Hon log.
– Gillar du tomma ytor? frågade sago-coachen.
– Ja.
– Kom och njut här då.
– Gillar du tomma ytor? frågade sago-coachen.
– Nej.
– Kom och fyll dem här då.
En person med förflutet inom kulturpolitiken bidrog med ett (1) ord.
– Jag har skrivit så många krångliga meningar tidigare. Rolig idé med författarstafett. Hoppas att ni dokumenterar resultatet så andra författare kan fortsätta efter festivalen. Förresten, det finns en poplåt som två artister skrev genom att skicka en mening i taget mellan sig.
Sago-coachen lyssnade ivrigt.
En pappa läste i stora boken – med inlevelse. Barnen stod alldeles stilla runt boken och lyssnade.
– Om vi gör en ljudbok av den Stora Boken, vill du läsa in den då? frågade sago-coachen.
Han fick ett leende som svar.
Den lilla flickan målade sig med tuschpennan runt munnen.
– Usch, sa sago-coachen, den där färgen är inte god.
– Dumma dig, sa flickan.
En annan flicka med fantastisk fantasi och sago-coachen hade ett långt samtal om hennes teckningar.
– Vilken fin regnbåge! sa sago-coachen. Eller är det en solbåge?
– Nä, ostbåge, svarade hon utan att avbryta tecknandet.
Sago-coachen fnissade.
– Du skrattar som min pappa, sade flickan. Och vet du, jag har tre mostrar. Två av dem är här idag. Den tredje är inte här, för hon har sååå mycket att göra.
En liten pojke var mycket hemlighetsfull med vad han skulle rita.
– En regnbåge? frågade sago-coachen.
– Nä.
Efter en stund syntes en snäcka. Han fortsatte rita.
– En lång linje eller en orm?
– Nä.
– En trottoar?
– Nä.
Han ritade cirklar i den smala rektangeln. Målade dem svarta. Målade orange runt om. Ingen vuxen klarade att gissa vad det var.
– Det är en giraffsnigel, ju. Och nu ska jag rita en hajbil.
När han hade ritat klart bilen syntes tre smala fyrkanter.
– Vad är det?
– Batterier.
En flicka ritade en brinnande skog. Först kallade hon teckningen ”Livets skogsbrand”. Efter en diskussion med sago-coachen om hinkar med vatten, spillt vatten och brandmän, så ritade hon en genomskinlig hink, en vattenpöl och brandmän. Därefter döpte flickan om sin teckning till ”Livet i skogsbranden”.
– För alla räddades av brandkåren, förklarade hon.
När fyra barn ritade samtidigt i boken, blev det konflikt om var de andra fick rita. Sago-coachen ritade då en osynlig linje med ett suddgummi.
– Ser ni linjen? frågade sago-coachen. Du ritar på denna sida om linjen och ni andra ritar här borta.
En flicka lutade på huvudet och kisade. Hon såg inte linjen, så hon fyllde i den med ett tjockt tuschstreck.
– Så! sa hon mycket bestämt och fortsatte rita.
– Vilken stor bok! ropade några pojkar.
– Orkar du vända blad? frågade sago-coachen.
Pojkarna försökte lite nonchalant vända tio sidor i taget. Det orkade de inte. Pappa fick hjälpa till.
– Den där boken skulle du nog inte vilja läsa i sängen, sa sago-coachen, då skulle du bli platt som en pannkaka.
Pojkarna log, men inte helt säkert uppskattande...
En liten flicka höll i två pennor och ritade dubbelstreck.
– Jag målar tredimensionellt, sa hon.
– Jag ser det, sa sago-coachen. Hur många dimensioner finns det?
Den frågan lämnade flickan obesvarad.
– Okej, vi tar den senare, sa sago-coachen.
– Ja, det är en ”imorgon-fråga”, sa flickans mamma.
En person stannade vid boken och höll en sida i boken mellan fingrarna – länge. Sago-coachen noterade det.
- Kvalitetspapper, sade hon.
Det visade sig att hon var poet. Därför diskuterade poeten och sago-coachen betydelsen av poesi på papper – länge.
En bibliotekarie stannade vid boken.
- Du får gärna rita streckkoden för ISBN (International Standard Book Number) för denna sagobok, bad sago-coachen.
Hon ritade den längst bak i boken. När en bokhandlare senare upptäckte streckkoden, frågade hon om det var ett äkta nummer.
– Nej, svarade sago-coachen, i vår sagobok är det så klart ett sago-ISBN.
– Vad ska ni göra med boken sedan? frågade en besökare.
– Vi vet inte ännu för vi har ett problem, sa sago-coachen.
– Vaddå?
– Vi har ett problem att hitta en tillräckligt stor bokhylla på biblioteket.
– Ni kan lämna in den till Kungliga Biblioteket. De vill bevara även samtidens texter och bilder.
– Ja, men vi har ju fortfarande det där problemet med att det behövs en så stor bokhylla.
– Kungliga Biblioteket har löst det problemet för Silverbibeln. Den är stor. Så de ordnar det nog.
– Oh, tänk om Stora Boken fick en sådan bokgranne i hyllan, sa sagocoachen helt överväldigad. Respekt!
- - - - -
Så var det den där frågan:
--> Fortsätter sagan?