Den stora boken
Föreningen MittForum arrangerade en Barnboksfestival i augusti 2023 i Rönninge. Där vimlade barn, föräldrar, författare, lärare och andra pedagoger, skådespelare, elever, bibliotekarier, bokhandlare, förläggare och andra skrivlystna och lässugna människor. De festivalansvariga – Susanne, Camilla och Alexis – hade skapat ett varierat program fyllt med aktiviteter. En av dessa var ”Den Stora Boken”.
Sagan som ville bli läst
Alexis hade tillverkat en kolossal bok där alla sidor var oskrivna. Susannes och Alexis tanke var att erbjuda en ”stafettpenna” till den, som ville skriva en mening. Sedan skulle författaren lämna över pennan till nästa som ville skriva en fortsättning. Eller rita en teckning.
Susanne gav mig, Carl, uppdraget att ordna en skapande aktivitet med den stora boken i centrum. Jag utnämnde mig till ”Sago-coach” som skulle uppmuntra festivaldeltagarna att skriva och illustrera en sagobok.
Så där stod jag med en stor bok. Det fanns massor av sidor – utan ett enda ord. Det är den klassiska situationen för en konstnär: hur börjar man? En tom yta kan vara väldigt ångestladdad, trots att många psykologiska teorier påstår att "då har du alla möjligheter i världen framför dig". Jo tack, du.
Med utgångspunkt från Susannes och Alexis idé om en stafettpenna beslutade jag mig för följande upplägg:
"Det var en gång en saga som ville bli läst. Men ingen läste sagan.
Sagan ropade "Läs mig!" Men ingen läste sagan.
Sagan prasslade med sidorna. Men ingen hörde prasslet.
Sagan kände att något saknades. Vad? Jo, orden. "Skriv mig!" ropade sagan. Och då samlades barn och vuxna runt boken.
Någon började skriva en mening. De andra läste. Någon annan skrev en mening till. En tredje fortsatte. Pennan blev en stafettpinne.
Någon ritade några streck. En annan ritade några streck till. En tredje fortsatte och nu syntes en figur. Pennan blev en pensel."
Sen skrev jag på första sidan i stora boken:
Sagan som ville bli läst
Författare: alla på barnboksfestivalen
På nästa sida skrev jag:
Det var en gång...
Samma minut som festivalen öppnade, stod jag bredvid den stora boken med titelsidan uppslagen.
Bredvid boken låg texten med mitt upplägg och en bricka med stora färgpennor.
Den första personen som närmade sig boken verkade vara en författare, så jag utmanade med
- Vem kan vara bättre lämpad än en författare att skriva de första raderna i en sagobok?"
Utmaningen fungerade. Författaren skrev några ord: ”Det var en gång… långt långt in skogen där magiska saker hände.”
Därmed var skrivprocessen kick-startad. Sedan kom barn och vuxna, blyga och framfusiga, fnissiga och fundersamma - de skrev och ritade.
En boksida var 1 m x 1,3 m. Den uppslagna boken mätte alltså 2 m x 1,3 m. Barnen kunde luta sig över bokuppslaget. Papperet var så tjockt att vi var många som trodde att vi fick tag om flera ark när vi bläddrade en enstaka sida. Ibland skrev och ritande fem barn samtidigt i boken från alla håll. De mindre barnen fick sträcka sig för att nå hela sidan med pennan. Några hängde över boken och nästan klättrade på den. Kulturskapande kan ibland vara en fysik aktivitet.
När festivalen närmade sig sitt slut hade sagoboken både en berättelse och teckningar.
--> Några sidor i sagan
--> Sagan som ville bli läst - Textversionen
--> Samtal medan sagan författades
--> Fortsätter sagan?