Galleri FrausOculi

Galleri
FrausOculi

Sagan som ville bli läst

Detta är textversionen av sagan.
Författare: besökare på barnboksfestivalen 2023


Det var en gång… långt, långt in skogen där magiska saker hände. En dag hände ingenting. Men nästa dag – oj, oj, oj! Det började knaka i träden och en storm drog in över skogen.

Så plötsligt… slocknade solen och det blev mörkt. Solbritt kände hur hela hennes inre drogs ihop till en skrynklig massa och hennes ögon tårades. Vem släckte solen? Hur kan man tända den igen?
Jag måste få solen att lysa igen, tänkte Solbritt. Kan man använda en tändsticka? Nej, solen är alldeles för långt bort.
Men om jag hittar en stege, tänkte Solbritt. Ja, jag kan klättra mot den svarta solen som behöver hjälp… fort!

Solbritt letade och letade efter stegen. Hon vandrade över stock och sten, över berg och genom dalar. Till slut nådde hon fram till den stora skogen och då såg hon den plötsligt framför sig: stegen! Solbritt blev överlycklig. Men snart slocknade glädjen. Hon upptäckte nämligen att… stegen var nymålad.
Vad ska jag göra? tänkte Solbritt.

Bullar var det bästa hon visste. Bara kramar från mormor var bättre. En kram och fem bullar; då var hon nöjd. Eller tvärtom. Fem kramar och en bulle. Hon kunde inte välja. Bara hon fick bullar och kramar.

Jag får väl ta en pall istället!
Skulle hon nå upp? Hon nådde inte. Solbritt klättrade ner och började gråta. Gråten fuktade marken och en lian började växa. Den slingrade sig upp mot molnen till en stad med murar, tinnar och torn.

Samtidigt i en annan del av skogen utbröt ”Livets skogsbrand” som övergick till ”Livet i skogsbranden” för alla klarade sig tack vare brandmännen. Kan en hög, brinnande gran tända solen igen?

Högt där ovanför flög en drake på breda vingar.

Hunden Tasso gick på regnbågen för att få bra idéer. Han halkade inte av, för han hade specialtassar. Men sen kom draken och då blev Tasso så rädd att han halkade av ändå. Och allt blev jätterörigt. Men då kom en flicka och fångade upp Tasso och tog med honom hem till huset på nr 163.

På en annan plats rörde sig giraffsnigeln sakta fram. Kanske funderade den på hur högt den kunde nå?

- - - - -
Ett sådant öppet slut på en saga väcker naturligtvis frågan "vad hände sen?". Men innan vi funderar över det, ska vi få en blick i den kreativa processen som skapade sagans handling och illustrationer:
--> Samtal medan sagan författades